Korvetten Carlskrona
En Philadelphiatidning gör, om olyckan, följande berättelse, den vi efter ett annat blad införa ehuru dess detaljer icke äro rätt exakta, och dessutom påståendet om de omkomnes antal mera afgörande än vi ännu vilja taga för säkert:
Korvetten öfverfölls af en by, hvilken kastade den på sidan, vid hvilket tillfälle kanonerne lossnade från surrningarne och rullad öfver däcket på sina lavetter och sålunda kommo fartyget att vända kölen i vädret. Inom några få ögonblick sjönk fartyget, utan att lemna någon utväg till räddning för de 131 man, som utgjorde dess besättning, undantagande några få flytande spiror och barkassen, som likaledes kastades upp med kölen i vädret. Den scen, som nu föregick, var obeskrifvligt ryslig, men af kort varaktighet, enär de fleste af besättningen, Befälhafvaren inberäknad, neddrogos i den hvrifvel, som bildades vid fartygets sjunkande, utan att ens kunna göra någon ansträngning för sin räddning.
Utaf 131 menskliga varelser, som några få minuter tillförne voro alla i lif och glädje, vid tanken på en snar återkomst till hemmet, från hvilket de ungefär 9 månader varit borta, återstode endast 17, som voro i stånd att få tag i barkassen, och medelst detta stöd hålla sig uppe i vattnet, hvarest de förblefvo ungefär 30 timmar, utsatte för vågornas raseri och en brännande sol, utan en bit att äta, eller en droppe vatten att släcka sin törst med. Ur detta rysliga läge räddades de af slupen Swan, hvars uppmärksamhet blifvit väckt vid åsynen af ett aflägset föremål, som i början togs för ett sjöröfvarfartyg. Slupens Kapten, hvars namn var Snell, upptog de olycklige omkring kl. 4 e. m. Söndagen den 3:dje Maj, på 25° 11' N. B. och 79° 42' W. L. ombord å sin farkost och lemnade dem beredvilligt all den hjelp, som stod i hans förmåga.
*** *** ***
