Tisdag den 16 Juni 1846


    Korvetten Carlskrona

    Aftonbladet har, med anledning af Korvetten Carlskronas förolyckande och rapporten derom, följande lika vackert tänkta som väl sagda reflexioner, hvilka vi fullkomligt instämma:

    Det är icke möjligt, att utan djupaste rörelse och smärta läsa denna berättelse, som väl är sammanfattad i största korthet, men der nästan hvarje rad är af den mest sönderslitande effekt. Att ifrån det fullkomligaste lugn, under den behagligaste färd i ett jemnt och godt väder, ett väl utrustadt, med en utmärkt Chef, skickelige Officerare och en öfvad*1) besättning försedt örlogsfartyg inom några minuter blir offer för blotta vindarnas raseri, - är någonting så sällsynt, eller med andra ord, att ett sådant fartyg kantrat och sjunkit utan att stöta på eller hafva någon läcka, är en ibland de sällsuntaste händelser i sjö-annalerna, och ännu sällsyntare, att allt detta går så hastigt att icke ens båtarne hinna räddas. Och huru ökas icke det sorgliga intrycket vid beskrifningen på det svåra och långvariga lidande, som de få räddade i 3 dygn måst uthärda, under större delen af denna tid sittande 17 personer i en i vattnet nedsänkt båt af en vanlig skeppsslups storlek, och kämpande om sitt lif, ej blott med det obevekliga elementet, utan äfven med en mängd hajar, som omgåfvo dem, samt slutligen nedtryckte af förtviflan, att icke kunna bistå sina nästan ännu olyckligare kamrater, som på den åter jemnade vattenytan öfver det försvunna skeppet simmande fasthöllo sig vid några flytande träsrtycken, luckor och trappor under några timmar, tills de af vanmakt funno sin graf i vågorna! - det är icke blott en mängd af Svenska familjer, som här begråta enskilda förluster; fäderneslandet bär djup sorg efter många ädla söner, som i farans stund gerna hade offrat sitt blod till dess försvar - efter i sin stad hederlige och nyttige medborgare äfven ibland manskapet. Himlen gifve, att en eller annan af dessa, mot förmodan, ännu måtte hafva blifvit räddad!

    Uti Korvetten Carlskrona, med hvilken olyckan hände, förlorar staten äfven ett af sina bästa fartyg, ehuru det icke var bland de större, utan endast förde 18 kanoner. Denna Korvett, som finnes på ett intagande sätt beskrifven i D:r Herman Sätherbergs nyss utgifna: Utflygter på hafvet, kallades, då den låg vid Gibraltar, af Kommendanten derstädes: le bijou de la rade, reddens juvel, och var lika utmärkt för sin snabbsegling som för sin ändamålsenliga och nätta inredning. Den lärer likväl alltid varit något rank, och redan förut ansetts föra nog många kanoner till sin bärning, så att den rullade starkt i svår sjögång. *2) Men i alla fall hör den ifrågavarande händelsen till sådana undantag, för hvilka all mensklig beräkning på förhand kanske är omöjlig, och minst torde kunna med någon säkerhet göras efteråt af dem, som icke sjelfve varit med om dessa våldsamma orkaner, för hvilka seglare i de Vestindiska farvattnet så ofta äro utsatte.

    Fartygets Chef, Hr Kapten E. G. af Klint, son till Amiralen af Klint, författare af vår sjöatlas, var sjelf en lika utmärkt vetenskapsman, skicklig Officer, som för sitt förenade allvar och humanitet älskad förman och kamrat inom Flottan.


    Äfven Dagligt Allehanda yttrar:

    Denna olycka har gjort djup sensation här i hufvudstaden, icke blott hos dem, som beklaga den sannolika förlusten af många dyrbara menniskolif, samt den ekonomiska förlusten för Staten af ett bland den Svenska, ja! Europeiska marinens yppersta fartyg, utan äfven af dem, som känna den utmärkte vetenskapsman och ädla personlighet, som troligen gått för fäderneslandet förlorad uti Hr af Klint - att ej tala om de flere hoppgifvande unge män, som varit honom följaktige. Hr af Klint har neml. Genom utgifna skrifter dokumenterat sig såsom en af våra i scientifikt hänseende mest bildade sjömän och, efter hvad man vet, hade han under sin sednaste expedition gjort högst märkvärdiga observationer och anteckningar, hvilka äfven blifvit böljornas rof. Som bekant är, var han äfven efter sin frejdade Fader Amiralen af Klint, Chef för Sjökarte-Archivet, och ha vi hört mången betvifla, att någon inom Flottan finnes, som der kan ersätta hans plats. Chefens andre man, Hr Tersmeden, är likaledes känd och vitsordad från både Svensk och Franska Marinen, (i hvilken sednare han förvärfvat Hederslegionens kors), såsom en af Svenska Flottans mest utmärkta praktiska Officerare. Efter all anledning var det således endast en af dessa våldsamma naturkrafter, som ingen beräkning och ingen försigtighet kunna beherska eller undvika, hvilken orsakat det ifrågavarande skeppsbrottet.

    För egen del kunna vi, efter en nära 20-årig personlig bekantskap med Kapten Klint och kännedom om hans tjenstemanna-bana, i allo instämma i dessa omdömen om den stora förlust, så väl Vetenskapen som Flottan och hans enskilda vänner (för att icke nämna det smärtsammaste - hans maka och närmaste) i honom gjort.

    1*) Härvid nödgas vi, ty värr, anmärka, att ännu kunna besättningarne å de flesta af Flottans utgående fartyg ej anses annorlunda på det hela än såsom högst oöfvade, ehuru ibland dem finnas skicklige och öfvade individer. Red. Af Najaden.

    2*) Hvad vi egentligen hört anmärkas mot Korvetten Carlskrona, är icke detta, utan snarare att förhåkllandet varit med den detsamma som med nästan alla nyare örlogsfartyg, i nästan alla mariner, att man neml., för att vinna i snabbsegling, gifver dem väl hög resning, hvilket vi dock ingalunda vilja påstå hafva varit orsaken till ifrågavarande olycka, såsom omöjlig att nu bedöma. Red. Af Najaden.