Med gårdagens Snällpost
Stockholm den 9 Juni
Förliden Söndag spridde sig här den sorgliga underrättelsen om Korvetten Carlskronas förolyckande; deltagandet och bedröfvelsen äro allmänna, icke minst inom Konunga-Borgen.
*** *** ***
Underdån. Rapport.
En sorglig, men oeftergiflig pligt fordrar af mig, då jag befarar att min chef icke lefwer, att skyndsamt till E K M:t inlemna rapport om den stora olycka, som öfwergått E M:ts korvett Carlskrona och dess besättning. Korvetten lämnade Hawanna hamn d. 30 sistl. April omkring kl. 7 f.m., styrande NO t O hän; kl half 6 e.m. pejlades Van de Matanzas i S. 27? På komp. 25, gissad distans; kl. 6, winden NW, kursen NO, luften halfmulen, något mörkare i NW, kallades "alle man på däck" och första refwet i märsseglen intogs. Efter refningen tillsade Chefen att "alle man" skulle bli på däck; han ville se det mörka i NW utweckla sig, antingen till en tjockare sammanskockning eller lättna, ty dess då warande utseende war långt ifrån att bebåda ett så snart och förfärande utbrott; trossbottens Underofficer fick likwäl, på hemställan därom till Chefen, styrb. 1:a del till fortsättning af trossbottensluckornas omvändning; de andra balkportarna uppslogs som wanligt för natten. Chefen stod på kommandopallen, seende ständigt åt lowart och jag stod på en kanontalja för om honom. Chefen yttrade då till mig "Jag tror ej det blir något af denna by" och erhöll mitt swar: "att jag heller icke ansåg den så hotande", men tillade lyssnande: "Wind har den allt med sig ändå". "Ja", swarade Chefen, och inna han hann säga, hwilka segel först skulle bergas, woro Stora Gigtåg och Gårdingar samt mesan brok och gigtåg räckta. "Nej wi berga bramseglen först," yttrade Chefen; bramseglen bergades och kommando gafs till storseglet och mesans bergande; att lägga upp rodret; och att låta löpa mersseglen; folket på trossbotten uppkallades. Under utförandet af dessa befallningar föll öfwer korvetten den mest förfärande orkanby, så att fartyget med en jemn och otrolig hastighet, på ej öfwer 3 à 4 sekunder, låg kantrad med hela tacklingen i wattnet, sådan hon förblef en, allrahögst 2 minuter, då akterskeppet sjönk och strax därefter förskeppet. Ingen ända sprang, intet rundhult bräcktes; det såg ut som hade ej tågwerket hunnit undergå den sträckning och trädwirket den böjning som erfordras innan det går. Af de gifna befallningarne hade hunnit utföras: mersefallens losskastande, men märsseglen löpte ej; rodret blef lagt till lowart; undersegelsskoten losskastade, med de öfwerhalade sig ej mycket, troligen, åtminstone hwad man wet om fockeskot, för kink o. skäggning i skifgattet; B.B. st märsskot hann äfwen komma loss. Ehuru försök med barkassen och B.B. båt gjordes, hann ingen båt losskapas; slupen war således den enda båt, som kom i sjön. Jag har inskränkt mig till blotta rapporterandet af den sorgliga och olycksfulla händelsen, utan att widröra det fasansfulla under och efter densamma, hwilket E K M:ts känslofulla själ lätt kan föreställa sig. Olycksberättelsen är således kort, men hela tilldragelsen war det äfwen; jag befinner mig ännu under ett mäktigt inflytande af den häpnad, som denna olyckshändelse hos mig framkallat: en orkanby nästan utan föregående warningstecken och med ett så förfärande resultat.
Bifogade, ett slags sjöförklaring, som jag trott mig böra låta undertecknas af de enda, mig weterligen, öfwerlefwande af besättningen, hwilka nu äro under mitt befäl, får jag underdånigst öfwerlämna.
De med mig bergade öro: Sekund-Löjtnaterne Dahlström och A F Ringheim; af Underbefäl: Underskeppare Nyman och Underofficerskorporalen Pettersson; samt af manskapet: af 1 Matroskomp. Nr 38 Lindqwist, Jungmännerne Nr 76 Ingelström och 79 Steinbach; af 2 Matroskomp. Matrosen Nr 9 Frid, Nr 35 Nyman, Jungman 79 Lundberg; af 4: Komp., Matrosen Nr 34 Hultberg, Jungman 76 Appel, och af 2:dra Blekinge Båtsmanskomp: Nr 263 Make och 316 Möllberg.
Ehuru af ringa wigt, torde E M:t önska att känna sättet, hwarpå ofwannämnde manskap blifwit bergadt, och får jag derföre nämna: att sedan en del af dem som händelsewis af sjön kastats mot den ur barlasten utkantrade slupen och i den sökt sin räddning, blifwit derifrån skiljde tillfölje af dess täta om kantningar, qwarworo i den wid lugnare watten åtta personer, bland hwilka jag befann mig. Nästan utan kläder, ty större delen, af dem togs till nödwändigare ändamål, passerades natten, slupen nedtryckt med relingen ungefär 1 fot under wattnet. Wi sågo ljuset från ett fartyg och afgåfwo nödrop, hwilka från flera håll omkring oss repeterades; fartyget, som i dagningen observerades wara en brigg, låg så på en liten distance från oss med st. m.seglet back och syntes observera oss, som under förnyade rop om hjelp arbetade på att närma oss det; efter ¼ timma höll fartyget af, tillsatte segel och gick ur sigte. Nu upptäckte wi 9 af wåra medolycklige, flytande på luckor och trappor omkring oss (wi såg äfwen signaler från en längre aflägsen grupp, bestående af, som wi trodde, Sekund-Löjtnant Lidman och 2ne jungmän, Johansson och Söderlund, men dessa afhördes sedan ej mer). Wi gjorde strax några försök att länsa båten, men förgäfwes; förnyade dessa försök längre fram på förmiddagen äfwen utan framgång; omkring kl 4 e.m. twingades wi af den mängd hajar, som började omringa oss, till ett 3:dje försök att länsa slupen, som efter oerhörda ansträngningar lyckades. I den nu flytande båten kringirrade wi alla 17, försedd med endast 2 åror, under stark solhetta på nästan blottade kroppar om dagen, regn och kyla om natten, jagande fartyg om dagen och arbetande oss åt land om natten, till dess wi ändtligen, Söndagen den 3 Maj kl. omkring 10 f.m. blefwo upptagna af amerikanska barkskeppet Swan, tillhörande Thoma A Morgan i Fildelfia, fördt af kapten Benjamin Snel, och nu destineradt dit. Detta skedde på lat. N 25° 10´ log. W 79° 49´.
Folket, som af ansträngning, hunger och törst woro förstörda, samt uppbrända af solen, äro med få undantag alldeles återställda. Min tanke är, att wid ankomsten till Filadelfia begära Konsulens råd, och genom skriftwexling med Newyork få weta, hwarifrån den direktaste och skyndsammaste skeppslägenhet kan erhållas till Swerige.
Till segels på Amerikanska skeppet Swan den 9 Maj 1846
Fr. Aug. Tersmeden
Kapten-Löjtnant wid E K M:ts Flotta
Den omnämnda "Sjöförklaringen" skrifven ombord på det Amerikanska skeppet Swan den 4 Maj; är av enahanda innehåll som rapporen, men kortare.
Häraf synes, att olyckan skedde den 30 April om aftonen, att de 17 blefvo af Amerikanaren bergade den 3 Maj på f.m., således efter mera än 2½ dygn, samt att den sjuttonde bergade varit Under-Skeppare Nyman. Den allmänt betvifvlade uppgiften, att "kanonerne åkt ner i lä", bekräftas ej af rapporten.
Vidare upptaga underrättelserna från Stockholm följande:
Skeppet Swan ankom, enligt en Philadelphia-Tidning, Söndagen den 10 Maj vid midnatten till sin bestämmelseort. Kapten Snell uppgifver istället emellen Havanna och Florida, der han fann de olycklige 17 skeppsbrutne, till 25° 11' lat. Och 79° 42_ long. Hr Snell, som sjelf först varseblef deras slup, trodde i början, att de voro sjöröfvare, och gjorde sitt fartyg klart till aktion, närmade sig derefter slupen och fann då sitt misstag. De voro, när de kom ombord å Swan, nästan alldeles nakna, uthungrade och förbrända af solen. (Att de den 9 Maj redan voro återställda visar sig af den förut meddelade rapporten.)
Herr Hughes, f.d. Chargé d'Affaires i Stockholm från Förenta Staterne, och som nu vistas i Baltimore, dit man på jernväg blott har 6 timmars resa från Philadelphia, har, genast vid underrättelsen om olyckan, skickat Kapten-Löjtnanten Tersmeden till mötes en inbjudning att komma till hans hus och erbjudit honom all hjelp, äfvensom han anmodat en af sina vänner i Philadelphia att tillse, det all uppmärksamhet och allt biträde måtte blifva lemnade åt de skeppsbrutne Svenskarne.
Då t.f. Konsuln i New-York, Hr Habicht, under den 14 sistl. Maj till Kongl. Utrikes Departementet insände den honom tillhandakomne, ofvannämde underdåniga rapporten, inberättade han, det han genast efter underrättelsen om denna olycka och om de räddades ankomst till Philadelphia, skrifvit till Vice-Konsul Seldener derstädes, med ordres att på allt sätt draga försorg om deras uppehälle och om klädespersedlars anskaffande m.m., samt att på honom trassera för de utgifter, som under Kapten-Löjtnanten Tersmedens tillsyn och på dess begäran för detta ändamål kunde förkomma. Tillika hade han anmodat Kapten-Löjtnant Tersmeden att, jemte öfriga räddade, afresa till New-York, och då Svenska Briggen Superb, Kapten Nissen, der var under lastning på Götheborg, och troligen skulle blifva segelfärdig 10 à 14 dagar sednare, ämnade han föreslå de räddade att med detta snällseglande fartyg återvända till fäderneslandet.
Besättningslista:
Chef: Kapten och Ridd. E.G. af Klint. Sekond: Kapt.-Löjtn. Och Ridd. F.A. Tersmeden. Officerare: Prem.-Löjtn. Frih. C.P. von Schwerin, Sek.-Löjtn:ne A. Bildt, A. Bergenstråle, Frih. C. F. Rålamb, L. Rosenqvist, T. Palm, C.A. Rahm, C.E. von Heidenstam, A. F. Ringheim, E. J. Arnoldsson, A. Afzelius (qvarlemnad å S:t Barthelemy), R. Dalström, C. N. Hammar, C. Lidman, C. Ankarskrona. Uppbördsläkare: Med. Lic. J. Scherin. Proviantförvaltare: Kammarskrif. H. W. Ringheim. Under-Officerare: Styrmän: Öfver-Styrman C. A. Sandvall; Under-Styrman J. Nilsson, D:o A. Lundgren; Und.-Offic.-Korp. T. Lindegren; Konstaplar: Öfver-Konstapel C. J. Hansson, D:o G. R. Kloo; Under-Konstapel C. J. Ågren; Under-Offic.-Korp. J. Ljungqvist. Skeppare: Öfv.-Skepp. J Hörholdt; Und.-Skepp. C. R. Nyman, D:o A. Lindqvist; Und.-Offic.-Korp. C. J. Pettersson. Uppbörds-Timmerman: Timmerm. Af 3:e Komp. N:r 2 C. Åkerberg. Handtverkare: Timmerm. Af 4:e Komp. Nr 41 A. Liljegren; Smed-Gesäll N. Sjöbäck; Segelsömmare-Gesäll B. Sunesson. Sjö-Artillerister: N:r 80 af 1:a Komp. Ström, 48 af 2:a d:o Jonasson, 49 af 3:e d:o Rask, 69 af 4:e d:o Strid, 62 af 5:e d:o Ek, 64 af 6:e d:o Fyr, 38 af 7:e d:o Sylvander, 63 af 8:e d:o Frisk, 71 af 9:e d:o Söderberg, 41 af 10:e d:o Korporal Dag. Matroser och Jungmän: Af 1:a Komp: Matroser: N:r 17 Moberg, 38 Lindqvist, 43 Walgren; Jungmän: N:r 51 Andersson, 63 Olsson, 76 Ingelström, 79 Steinback, 87 Boström,; af 2:a Komp: Matroser: N:r 1 Classon, 9 Frick, 35 Nyman; Jungmän: N:r 56 Friström, 64 Nyman, 70 Åberg, 73 Söderlund, 79 Lundberg, 82 Johansson; af 3:e Komp: Matroser: N:r 11 Forslund, 32 Hallengren, 40 Hultgren; Jungmän: N:r 46 Lindal, 47 Rundqvist, 48 Westerberg, 49 Carlstedt; af 4:e Komp: Matros: N:3 34 Hultberg; Jungmän: N:r 51 Blad, 64 Boström, 71 Emberg, 76 Appel, 80 Tunström. Båtsmän: af 2:dra Blekings Komp. (efter gamla indelningen) N:r 21 Elg, 28 Helsing, 35 Logg, 38 Smed, 39 Fred, 41 Svartlock, 42 Appel, 60 Hellman, 71 Svanholm, 83 Björkegren, 86 Lång, 88 Löfström, 92 Flinta, 93 Bredberg, 102 Björkelund, 108 Rask, 111 Torp, 118 Nabo, 120 Bing, 129 Gers, 131 Kråka, 132 Bult, 133 Styf, 147 Hoffman, 153 Flyborg, 155 Snäll, 159 Öman, 160 Rå, 163 Stor, 179 Liljegren, 197 Winqvist, 218 Gångare, 233 Askelund, 236 Storkman, 237 Djerf, 242 Wittberg, 260 Remnål, 263 Make, 274 Sturk, 279 Löfgren (Korporal), 295 Elmstad, 310 Mild, 314 Släthår, 315 Spann, 316 Möllberg, 330 Spak, 343 Witlock, 348 hastig, 349 Lekatt. Skeppsgossar: af 1:a Komp. N:r 46 Elm, 56 Eriksson, 61 Zelander; af 2:dra Komp. N:r 19 Wigelsten, 32 Shcirman, 54 Olsson. - Summa 129 personer.
