Lördag den 9 Augusti 1845


    Då Korvetten Carlskrona, dagen efter inmönstringen, förliden Onsdags afton, lyftade ankar för att gå till segels, inträffade den olyckan, att, oaktadt alla vanliga försigtighetsmått voro iakttagne, genom någon af de vid däckstopparen och påsticknings-sejsingarne placerades oförsigtighet, kettingen slirade igenom och ankaret gick i botten, hvarvid 2:ne Matroser, hvilka voro placerade för att hugga katten, kastades i sjön; den ene drunknade genast och den andre upptogs svårt skadad af kettingen och fördes i land till sjukhuset. Korvetten måste, till följd af den härigenom förorsakade tidsspillan, öfver natten qvarligga i en ganska farlig positon, men lade sig andra morgonen längre ut på yttre redden och afseglade i dag på morgonen.

    Vi hade, då förliden vår rustningarne till denna sommars expeditioner anbefaldes, ett kärkommet tillfälle att göra Sjöministern en välförtjent kompliment för den tillräckliga rustningstiden, som då medgafs, och som medför så många väsendtliga fördelar. Att rustningskostnaden bör blifva betydligen mindre, då, såsom nu skett med Korvetten Carlskrona, samma fartyg blott med ombytt besättning, ånyo kan utgå, för samma slags expedition, tycks vara klart och således en fördel; men önskligt hade varit, om denna nya utrustning och afsegling icke behöft ske med sådan utomordentlig hast so0m nu; ty utan att vilja direkte tillskrifdva den nu timade olyckan expeditionens hast, ger den dock anledning till en tanke på de många olyckor, som kunna uppstå, då man så till sägandes kastar ut ett fartyg, innan det i allmänhet så ytterst oöfvade och ovanda folket hunnit det ringaste orientera sig ombord, alla fördelningar hunnit blifva riktigt uppgjorda och inlärda o.s.v.