Då allt, som i någon mån rör den förolyckade korvetten Carlskrona, dess befäl, eller manskap, måste vara af interesse för svenska läsare, tro vi oss bereda allmänheten ett nöje, då vi här nedan reproducere följande, oss benäget meddelade utdrag ur ett bref, daterat S:t Croix 6:te Maj innev. År, så lydande:
"S:t Croix har dessværre forandret sig meget till sin disfaveur. Den muntra och selskablige Tone, hvorved Öen för utmærkede sig, er bleven fortrængt af Psalmesyngen, Kirkegang, og, hvad der er det værste af alt - Skinhellighed. Istedet for 5 Præster, der under Fredrik d. 6:te ansaaes for tilskrækkelige, har Öen nu 6, tre danske, en engelsk og to catholske, foruden en Masse af mæhriske Brödre, af hvilke jag er bange for en Deel ere Methodister.
I begyndelsen af April havde vi den store Glæde, at en svensk Corvet, "Carlscrona", kom hertil och forblev her i 8 Dage. Skade var det imidlertid, at det netop indtraf i den stille Uge, hvilken Do vel kan indsee, efter ovennævnte Beskrivelse af Öen, her bliver helligholdt påå Kraft! Den förste Aften havde Officererne et Bal; men siden maatte de lade sig nöje med Middagsselskaber. Jeg gjorde personlig Bekjendtskab med alle Officererne og havde mange af dem til Middag hos mig. Major Klint och Captain Tersmeden gjorde jeg min Visit ombord i Corvetten og blef særdeles galant imodtaget. Ett netter Sæt af Officerer - og der var 17 af dem - har jeg aldrig seet i nogen Nations Orlogsmand, og der komme dog jevnligen fremmede Skibe hertil. En dansk Orlogsbrig, "Örnen", laae til Ankers ved Siden af Corvetten, og forholdet mellem begge Skibes officerer var omtrent, som om de hörte til een Nation. N.N., der er en Broder til Deres Ven, har lovet mig at besöge Dem og bringe Den en mundlig Hilsen fra mig. Kjender De Nogen af de ovrige Officererne, saa hils dem Alle mange gange fra mig och deres S.T Croixske Venner, som altid vil beholde i venskablig Erindring det smukke Carlscronas elskværdige Officerer."
På samma gång som det, såsom talesättet lyder, "gör en godt ända in uti själen", när man erfar den högaktning och tillgifvenhet, som de ombord å "Carlskrona" varande officerarne under sin färd förvärfvat sig, samt den utmärkelse, hvilken nästan öfverallt under deras befäl blifvit den svenska örlogsflaggan till del - på samma gång är det i högsta grad smärtande att höra de rykten, som, sedan den räddade delen af den förolyckade korvettens besättning återkommit till fäderneslandet, öfverallt kringsmyga och hviska om, att det icke alltid stått så väl till inom bord på "Carlskrona", som de densamma besökande främlingarne haft anledning förmoda och äfven flera gånger helt öppter uttalat. I synnerhet har fartygets sekond, kaptenlöjtnant F.A. Tersmeden blifvit af åtskilliga bland de räddade betecknad såsom en i högtsa grad kitslig och tyrannisk officer.
Öfverallt och allestädes säges han i egen person hafva åt besättningen utdelat hugg och slag, och då den menniskoälskande befälhafvaren, major E.G. af Klint, någon gång blef det varse, gick han helt tyst och stilla ned i sin kajuta, som man förmodar af det skäl, att han, såsom ej varande någon egentlig sjöman, i detta ords praktiska och i allmänna lifvet mest förekommande bemärkelse (ehuru för öfrigt en i hög grad human och med ovanliga theoretiska kunskaper utrustad befälhafvare), icke ville stöta sig med sin sekond, hvilken han ansåg vara den i yrket mest skicklige och öfvade af de om bord varande officerarne. Ännu samma dag olyckan skedde berättas kaptenlöjtnant Tersmeden hafva med en tågända, i hvilken var fästad en jernkaus, så våldsamt handterat en af besättningen, att den misshandlade genast måste intaga sjuklägret, från hvilket hans kamrater näppeligen vågade tro, att han skulle uppstiga såsom för tjensten någonsin mera användbar. - Hvad beträffar korvettens undergång, så äro berättelserna derom af en sådan beskaffenhet, att de påkalla en i hög grad sträng och noggrann undersökning; ty får man sätta sin lit till dem, så måste olyckan helt och hållet tillskrifvas uraktlåtenhet af de nödvändigaste och vanligaste försigtighetsmått vid ett annalkande byväder. Se här hvad derom blifvit berättadt:
Någon stund förr, än olyckan inträffade, under det man om bord var sysselsatt med att laga i ordning till tvätt för den påföljande dagen, yttrade underskepparen Nyman till en af officerarne, baron Rålamb: "Vi få snart annat att göra; ty det synes blifva orkanväder". *) Baron Rålamb, en human och anspråkslös ung man, begaf sig då genast ned i kajutan till sekonden, för att rapportera förhållandet, och då kaptenlöjtnant Tersmeden kom upp på däck, gaf han befallning till intagande af blott ett enda ref i märsseglen, hvarefter han åter gick ned. Några minuter derefter yttrade Nyman till Rålamb: "Inom kort hafva vi byn öfver oss, och då äro vi förlorade. Se bara i lovart: alla de seglare, som på samma gång som vi lemnade Havanna, hafva redan bergat nästan alla sina segel." - Rålamb skyndade då ånyo ned till sekonden för att rapportera, hvilket äfven hade till följd, att så väl denne som chefen sjelf kommo upp på däck. Kort derefter inträffade olyckshändelsen, på sätt kaptenlöjtnant Tersmedens officiella rapport om densamma närmare tillkännagifver. - Att någon enda af de förolyckade blef räddad, sägs i första rummet böra tillskrifvas underskepparen Nymans lugn, mod och rådighet under de förfärliga timmar som följde efter olyckshändelsen. Också lärer det varit åt honom som befälet obestridt öfverlämnats, sedan man ändtligen med otroliga ansträngningar lyckats få barkassen flyttande och den inom sina svaga plankor inrymde återstoden af den vackra svenska örlogsmannens olyckliga besättning. Den amerikanska tidningens uppgift, att kanonerna vid olyckstillfället icke var surrade, utan vid korvettens krängning rullade öfver åt läsidan, säges vara fullkomligt enlig med rätta förhållandet.
Af hvad nu här ofvan berättelsevis blifvit anfördt torde vederbörande finna, att en allvarlig och noggrann undersökning inför en blifvande krigsrätt blir rent af nödvändig, och vi våge till Hr justitiekanslerens bepröfvande hemställa, huruvida han icke skulle finna det vara sin pligt likmätigt att förordna ett särskildt, samvetsgrannt och opartiskt ombud, såväl för att öfvervara ransakningen om korvettens förolyckande, som att med sin uppmärksamhet följa undersökningen om besättningens behandling under expeditionen.
Äfven här på platsen gaf kaptenlöjtnant Tersmeden ett prof på sitt stränga och rigorösa sinnelag, sålunda nemligen, att han lät arrestera fyra båtsmän derföre, att de, efter utståndna lifsfaror, mödor och besvärligheter, vid återkomsten till den kära fädernesjorden dröjde något öfver den tid, som till ett besök i en af stadens förstäder blifvit dem beviljad.
*) Nyman hade förut varit i olycka för orkaner i samma vatten och hade alltså kännedom om luftens utseende och beskaffenhet före deras utbrott.
Den 10:de d:s började vid krigsrätt i Carlskrona undersökning, ang. förolyckade korvetten Carlskrona. Något annat kunde dock ej denna dag förekomma, än uppläsande af befälhafvande amiralens remiss af målet, samt beslut om vanlig begäran hos justitiekanslern om särskild aktors tillförordnande.
