Undersökningsmålet rörande Örlogs-Korvetten Carlskronas förolyckande wid Matanzas, den 30 April 1846.
(Forts. från N:r 69).
Wid upprop den 7 Augusti af undersökningsmålet angående Örlogskorwetten Carlskronas förolyckande, hvilket mål den 31 sistl. Juli sednast blifwit handladt, tillstädeskommo, utom Appel, som anmätes wara sjuk, alla då närwarande personer, hwilka efter uppläsandet af protokollet för nämnde rättegångsdag, lemnade detsamma utan anmärkning; hwarefter och sedan Båtsmännen Make och Möllberg förewist kompagnichefens, Kapt.-Löjt. Och Ridd. Bagges, betyg af s. dag, att de icke för något brott tilltalade, utan äga god frejd. Aktor, med anledning af de stridiha uppgifter, som en del wittnens berättelser upptaga, rörande tiden, då det började mulna i luften, anhöll, att de wittnen, som derom meddelat olika upplysningar, måtte ytterligare höras, äfwensom att närmare måtte utredas 1:o när efter den ombord den 30 sistl. April företagna tvätt, jämte klädernes upphängning, war slutad; 2:o hwilka af de bergade som dermed woro sysslosatte; 3:o om desse hade hört anmaningen till folket af underskepparen Nyman, att skynda med twätten, och sett att han derpå kallades till Sek.-Löjtn. Rålamb, samt 5:o om de hört det samtal, som emellan denne sednare och Nyman ägt rum.
Med bifall till hwad Aktor sålunda hemställt, och sedan upp Krigsrättens derom gjorde anmaning, Kapten-Löjtnanten Tersmeden upplyst, att af de afhörde wittnen i målet, Lindqwist, Ingelström, Nyman, Appel och Möllberg under resan warit Babölingar, samt Steinbach, Frick, Lundberg och Make Styrbölingar, anställdes ytterligare förhör med samtlige wittnena, i den ordning de förekomma i protokollen för den 23 och 31 sistl. Juli, hwarwid under den aflagde eden de jemwäl inbegripa, hwad med anledning af till dem ställde särskilte frågor de nu ytterligare upplyste, neml:
Sekund-Löjtnant Ringheim: att han såsom sysslesatt med andra göromål, icke bestämdt kan upplysa huruwida himmelen war klar den 30 April kl 4 e. m., likasom han icke har sig något kunnigt rörande tiden då efter twätten, klädernes upphängning skedde, samt det af Underskeppare Nyman omwittnade samtal emellan honom och numera afl. Sek.-Löjtn. Rålamb.
Sekund-Löjtnant Dahlström: widhållande, i afseende på tiden för luftens tillmulnande, hwad han den 23 och 31 nästl. Juli på ed berättat, hade ingen kunskap om det öfriga, som nu är föremål för att närmare utredas, hälst han icke hade wakt, eller war på däck under det twätten förehades, eller wid dess slut.
Öfwerstyrman Sandwall: bestämde, att kl. 4 det började mulna i luften, men rörande tiden för twättens fulländande kunde han icke meddela någon närmare upplysning, än att kläderne woro upphängde före nattrefwets intagande, och om samtalet emellan skeppare Nyman och Sek.-Löjtn. Rålamb ägde Sandwall ingen kännedom.
Öfwerkonstapel Hansson: widhöll till alla delar dess förra utsago, angående luftens tillmulnande, men de öfrige nu ifrågawarande förhållanden woro af hansson icke kände.
Underskeppare Nyman: upprepade rörande luftförändringen den 30 April, hwad dess i protokollet för den 23 sistl. Juli intagne wittnesmål derom förmäler med tillägg, att kläderne woro efter twätten upphängde, eler såsom det i sjömansterm benämnes, klädgölingarne woro hissade emellan kl. ½ och ¾ till 6 och således före nattrefwets intagande:
Underofficerskorporalen Pettersson, kunde af skäl, som i protokollet för den 23 Juli finnes anmärkt, icke lemna upplysning i de delar, som nu böra närmare utredas.
Matrosen Lindqwist, widhållande dess aflagde wittnesmål den 23 Juli rörande luftens beskaffenhet, swarade nu på fråga, att himlen war klar kl. 4 e. m., att han icke såg det mörkare i Nordwest, förrän korrt efter det nattrefwet blef intaget: att han låg wid stormasten och twättade, men hwarken hörde Underskepparen Nyman yttra något till folket, hwarigenom twätten påskyndades, eller såg honom gå till eller samtala med wakthafwande Officern Sek.-Löjtn. Rålamb, samt att klädgölingarne woro hissade emellan 5 och ½ 6 om aftonen.
Jungman Ingelström: lika med Lindqwist i allt öfrigt, utom beträffande uppmaningen till folket att påskynda twätten, hwilken skedde af Nyman i beska ordalag: Skynda er, ty trolgtwis få wi sedan sträfwa; men såsom warande med twättning sysselsatt förut, såg han ej om Nyman derefter infann sig hos Sek.-Löjtn. Rålamb, ännu mindre hörde, om och hwad dem emellan samtalades.
Matrosen Frick: att luften kl. 4 war klar, men att dett började korrt derefter att något mulna, ehuru wittnet, som under twätten befann sig förut om Styrbord, ej nogare bemärkte luftens beskaffenhet, förr än klädgölingarne korrt före nattrefwets intagande woro hissade, eller kl. ungefärligen ¾ till 6, då himlen war hwad man kallar halfmulen, samt att han icke hörde Nyman tillsäga folket att skynda med twätten, eller såg denne gå fram till wakthafwande Officern Sek.-Löjtn. Rålamb, eller med honom samtala.
Matrosen Nyman: att ca kl. 4 moln å himmeln woro synliga, då wittnet låg och twättade midtför Barkassen å Babords gångbord; men att det mörkare i N.W. observerades först efter nattrefwets intagande: att klädgölingarne dessförinnan kl half eller ¾ till 6 woro hissade, samt att hans Broder Underskepparen Nyman under det twätten förehades, en gång tillsade folket, som dermed war sysselsatte, att skynda sig, emedan såsom orden föllo: de sedermera fingo annat att göra och derefter gick till Sekund-Löjtn. Rålamb, utan att wittnet känner beskaffenheten af det samtal, som dem emellan då ägt rum.
Jungmannen Lundberg: att han låg på Styrbords gångbord, då kl. emellan 4 och 5 det började något att mulna i luften; hwarefter på sätt han redan förut wittnat, det först efter twättens slut, som inträffade kl. half eller ¾ 6, och nattrefwets intagande, som skedde kl. 6, liknande sig att blifwa bywäder; men hwarken har wittnet hört Nyman tillsäga folket ombord om mera skyndsamhet med twättningsarbetet, eller sett denne gå till eller wara i samtal med Sek-Löjtn. Rålamb.
Jungmannen Steinback: att han, som tillhörde Styrbords första del, ej kan bestämma när det började mulna, men det mörkare i N.W. syntes icke af wittnet förrän efter refningen, som skedde kl. 6 eller ungefärligen en half timme sedan twätten om bord war slutad och kläderne blifwit upphängde. För öfrigt hade wittnet icke hört uppmaningen af Nyman till folket, som twättade, eller sett denne begifwa sig till Sek.-Löjtn. Rålamb, som för tillfället war wakthafwande Officer och stod å halfdäck på kommandopallen.
Matrosen Hultberg, efter uppgift placerad om styrbord midtföre 5:te kanonen, widhöll rörande wäderleken hwad dess wittnesmål innefattar, och tillade: att kl. efter 4 började moln att wisa sig på himle; att klädgölingarne woro hissade före det alle man uppkallades å däck till nattrefwets intagande, och ehuru det eljest är ganska wanligt, att då gemenskapen ombord är med twättning eller andra förrättningar sysselsatt, befälet tillsäger i allmänhet och i synnerhet dem om skyndsamhet, som ej hinna så fort, hörde wittnet icke någon sådan tillsägelse af Nyman den ifrågawarande dagen, eller såg att denn kallades till wakthafwande Officeren och med honom hade något samtal.
Båtsmannen Make: att så widt han kan erinra sig, himlen war klar kl. 4, men att efter denna tid det begynte att mulna efter hand allt mer och mer, samt att det mörkare i NW. Icke af wittnet observerades förrän klädgölingarne woro hissade, samt nattrefwet blifwit intagit ungefärligen en qwart timme efter den förra förrättningen, under hwilken Underskepparen en gång hördes af wittnet yttra: skynda er, likwäl utan att lägga någon wigt på denna uppmaning, eller derwid antyda någon betänklighet i afseende på wäderleken; men att Nyman som under twätten och klädernas upphängning gick af och an till styrbord och babord, icke sågs af wittnet närma sig Sekond-Löjtnant Rålamb eller med honom inlåta sig i något samtal;
och
Möllberg, som war på halfdäck om babord, hade sig ej bekant att Nyman gick till Sekond-Löjtn. Rålamb eller med honom samtalade, under det twätten påstod, och rörande de öfrige omständigheterne, hade Möllberg, efter egen utsago, redan glömt, hwad han derom borde upplysa, så att några rediga swar icke af honom erhöllos.
På hemställan af Aktor, framställdes nu till Sekund-Löjtnant Ringheim twenne frågor: 1:o) Om han, som i dess wittnesmål uppgifwit, att Sekonden förde befälet wid fartygets afgång ifrån Havanna, då deremot Sekund-Löjtnant Dahlström, jemte flere af de i målet afhörde wittnen intygat, att Chefen utöfwade befälet wid nämnda tillfälle, ännu widblifwer berörde uppgift, hwartill Sekund-Löjtnanten swarade, att han icke med wisshet kan påminna sig rätta förhållandet; och 2:o) Om Sekund-Löjtnanten, som den 23 Juli wittnade, att den före ifrågawarande olyckshändelse skedda luftförändringen tillkännagaf sig medelst en swart fläck i horizonten, då däremot öfrige wittnen omtalat, att himlen före densamma warit alldeles klar, sedermera wisat sig halfmulen; i anledning hwaraf Sekund-Löjtnanten yttrade, att han fört sig till minnes och nu mera med wisshet kan bestämma, att egentligen någon mörk eller swart fläck å wisst ställe på horizonten icke syntes, utan ett tillmulnande öfwerallt, på sätt Sekund-Löjtnanten Dahlström berättat, samt att han således frångår sin första uppgift i denna del.
Till samtelige wittnen, som för tillfället befunno sig å däck, ställdes nu följande frågor, på derom gjord anhållan af Aktor, och beswarades desamma på sätt som följer:
War chefen synlig på däck den 30 sistl. April kl. 4 e.m., då Seklund-Löjtnant Rålamb emottog wakten?
Tiden då han uppkom å däck kunde ej bestämmas, men wäl att han efter kl. 4 och äfwen före nattrefwets intagande war derstädes synlig.
War wid nattrefwets intagande Bramsegelskultjen i tilltagande eller wisades derwid tecken till ett annalkande owäder?
Öfwerstyrmannen Sandwall tyckte sig hafwa förmärkt att kultjen war i tilltagande wid ofwanberörde tillfälle; men Öfwerkonstapeln Hansson swarade bestämdt, att den först efter nattrefwets intagande tilltog, och de öfrige wittnen instämde häruti med Hansson.
På hwars hemställan till Chefen, blef efter refningen styrbords 1:sta del anbefalld fortsätta förut påbörjad wändning af trossbottensluckorne?
Wittnena kunna icke upplysa sådant, men Sekund-Löjtnant Dahlström intygade, att Öfwerkonstapeln Kloo sågs af honom gå akter ut och som han förmodade för att derom emottaga ordres af Sekonden.
I anledning af denna fråga, upplyste Kapten-Löjtn. Tersmeden, att sedan Kloo hos honom gjort hemställan om det ifrågawarande arbetets fortsättande, Kapten-Löjtn. Först derom frågade Chefen, och derefter erhållit bifall, gaf ordres härom.
Widare frågades:
Hörde wittnena Chefens yttrande till Sekonden, att han wille se det mörka i NW. Utweckla sig, eller det, enligt den unbderdåniga rapporten, emellan dem förefallna samtal angående wäderleken? Härtill swarades af alla Nej.
Kunna wittnena närmare än som redan skett, bestämma tiden som förflöt emellan det nattrefwet intogs och till byns ankomst? Wittnena beswarade äfwen denna fråga med Nej.
Gafs befallningen om Bramseglens bergande före eller i det ögonblick byn föll öfwer fartyget, och hade detsamma dessförinnan börjat kränga? Befallningen härom war gifwen i samma ögonblick som byn ankom, hwarförinnan det icke hade börjat kränga.
War det ännu dager då fartyget kantrade? Öfwerstyrman Sanfwall påstod, att om icke himlen warit mulen, hade det warit full dager, men de öfrige wittnen swarade, att skymning då redan hade inbrutit, men ej starkare, än att hwar och en kunde se föremålen tydligt på ett närmare afstånd. Kapten-Löjtnant Tersmeden, gjorde wid detta Sandwalls yttrande den anmärkning, att som solen redan kl. ½ 7 war nedgången och i de sydligare klimaterne skymningen är helt kort, så borde mörkret hafwa börjat wid olyckstillfället inbryta.
Förhöret med wittnena fortsattes widare:
I anledning af wittnet Hanssons uppgift, att han i storluckan ropat och begärt sin yxa, frågas om ej någon sådan wid kantringstillfället fanns på däck? Timmermansverktygen och deribland yxorna, funnos alltid å däck under backen om babord, och Matrosen Frick upplyste serskildt, att twenne yxor wid olyckshändelsen lågo på Timmemannens hyfwelbänk om babord, men hwilka yxor, jemte alla werktygen wid kantringen gingo öfwer åt lä.
Syntes någon seglare sedan luften blef mulen och warseblefs i sådant fall deres segelmanöfwer? Alla widhöllo i dess omständigheter sine förra uppgifter, med tillägg af Öfwerkonstapel Hansson, att han icke såg huruwida de seglare, han korrt före olyckshändelsen obserwerat på uppgifwet afstånd, då hade bergat några segel.
Hördes åska wid olyckstillfället? Alla wittnena med undantag af Möllberg, swarade att åskan af dem icke hördes förrän efter olyckan och sedermera under den påföljande natten.
Slutligen frågades ock, om med räddningen af den qwarlefwande besättningen tillgått på sätt Kapt.-Löjtn. Tersmeden i den underdåninga rapporten uppgifwit? Af samtlige wittnen bejakades denna fråga.
För hwar och en af wittnen upplästes därefter de swar, som de på nu framställde frågorne blifwit aflemnade, och erkände wittnena, att samma swar äro rigtigt i protokollet antecknade; hwarefter Kapt.-Löjtn. Tersmeden på fråga af Aktor, hwarest den Korvetten tillhörande, af de bergade gagnade Slupen nu befinnes, swarades: att Slupen med tillbehör blef qwarlemnad ombord å det Amerikanska fartyg, som upptog därwarande del af korvettens besättning, och att Kapt.-Löjtn. Icke ansåg sig böra reklamera densamma, sedan dels den bergade besättningen blifwit bewisad den frikostighet, att ingen ersättning begärdes för den tid af 8 dagar hwarunder Kapt.-Löjtnanten jemte de öfrige bergade njutit föda ombord på skeppet, dels ock af det skäl, att i händelse slupen återfordrats, frakt troligen begärts uppgående möjligen till båtens fulla wärde. Till widare upplysning härom, aflemnade Kapten.-Löjtn. En ifrån Swenska och Norrske v. konsuln i Philadelphia till honom aflåten så lydande skrifwelse, som upplästes:
Philadelphia den 15 Maj 1846.
Herr Kapten-Löjtnant Tersmeden!
Den båt tillhörande förolyckade Korvetten Carlskrona, som med de räddade blef tagen om bord på Barkseppet Swan, och om hwilken Kapten-Löjtnanten har talt med mig att för Swenska Kronans räkning låta försälja på auktio, har jag genom sakkunnig person låtit taga kännedom om, och får jag tillkännagifwa, att då efter inhemtad upplysning ifrågawarande båt, hälst den är läck och skadad, ej skulle på auktion här kunna försäljas till högre pris än 6 a 8 Dollars, jag anser det icke med Swenska Kronans wärdighet och fördel öfwerenstämmande att från Skeppet återfordra och försälja båten, sedan Redaren såwäl som Skepparen på ett så wackert sätt förklarat att ingen ersättning hwarken borde ifrågakomma eller kunde emottagas för den i flerfaldigt hänseende lemnade hjelpen, utan tror jag det bäst wara, att båten lemnas der den är, utan att derom något nämna.
Högaktningsfullt har äran teckna
Kapten-Löjtnantens
Ödmjukaste tjenare
Rich. Zeldener,
Swensk och Norrsk vice Konsul.
Kapt.-Löjtn. Thersmeden anhöll, att i protokollet måtte intagas följande af honom upplästa anförande:
Det tillägg Underskepparen Nyman, den 31 sistledne Juli då protokollet för den 24 s. m. justerades, gjorde till sitt afgifna wittnesmål, är af en sådan beskaffenhet att, såwida det har i Skepparen öfwertygelse den wigt det här synte erhålla, det högeligen bör förundra hwar och en att en sådan omständighet som den tillägget omförmäler, af honom kunnat förgätas då han afgaf wittnesmålet, helst han då både på den bestämda frågan: om han sjelf, eller med hans wetskap någon annan hade warnat Befälet för en anad fara? Swarade ett lika bestämdt Nej! Och afgaf ett omdöme om wäderleken rakt stridande med det tillägget innebär.
Då jag nu, sådana som omständigheterna här warit, icke tror mig wara underkastad ware sig juridisk elle moralisk answarighet för den olycka som drabbat korvetten, så har jag, wid den nu skedde undersökningen, med mina upplysningar och anmärkningar, ej behöft hafwa och ej haft annat syftemål än att befrämja en oblandad och wacker sanning, en sådan som anstår en större olycka, en sådan som mildrar och icke förbittrar den på många håll djupt kända sorgen.
Jag tro det wara af wigt wid en undersökning som denna, att man ej fäster för mycket afseende på små fel, då de ej bidragit till olyckan. En Flottas befäl har behof af att känna att den nation af hwars dom det beror, ej har åtrå efter att finna fel, men wäl förstår att skilja emellan olyckor förbundne med yrkets wansklighet och dem som följa på begångna werkliga uraktlåtelser. Hwad som wid undersökningen smärtat mig, har warit den lilla afwikelse från Sjöförklaringens omdöme om wädret strax före olyckshändelsen, och den någon benägenhet att nu se wäderleken wid det tillfället mera hotande, som hos några af wittnena bemärkts. Att man skall kunna förändra en tanke, en åsigt, uttryckt wid ett så friskt minne och en så ren åskådning af olyckshändelsen och dess detaljer, som den wi ägde de första dagarne efter wår räddning, det kan jag ej rätt förstå, och wore sådant mig än möjligt, så skulle det åtminstone ej kunna ske i en riktning, i hwilken anklagelser så småningom måste uppstå mot en Chef, hwars oskuld wi genom ett sanningsenligt omdöme, med wåra namn derinunder, en gång så rättwist intygat. Den allmänna åsigten blifwer dock alltid densamma: ett förfärligt utbrott af bywäder, ringa warsladt af naturen. Sådant wållade wår, sådant wållar otaliga andras olycka på sjön; derifrån undkommer lyckan, derifrån kan ock möjligen en sällsynt försigtighet förenad med mycken wana af farwattnet undkomma.
Jag skulle kunna anföra många olyckshändelser af samma natur: såsom 3 Engelska Linieskepp med flere mindre Örlogsfartyg och en Westindisk handelsflotta, som i detta farwattnet 1782 totalt förolyckades; äfwen Amerikanska Örlogsfartgen Insurgent, Hornet, Sperwice m. fl., hwilka, sedan 1815 på olika tider, men på samma sätt i Floridagolfen kantrat; jag skulle äfwen kunna nämna de 13 till 20 fartyg, som genom handelsunderrättelser och i Fransyska tidningar uppgifwas att hafwa förolyckats på samma gång och i samma farwatten som korvetten, med många fler exempel; men möjligheten af en sådan olycka, utan att någon dertill warit wållande, är ju icke och kan icke wara bestridd.
Sedan samtelige wittnen nu fått afträda begärde slutligen Kapt.-Löjtn. Thersmeden samt Srk.-Löjtn. Dahlström att erhålla Domstolens yttrande, huruwida deras närwaro i detta mål widare kunde erfordras, enär den egentliga undersökningen om sjelwa olyckshändelsen nu synes wara fulländad, samt om de icke på sådan grund kunna hos Befälhafwande Amiralen anmäla sig till afresa ifrån orten, såsom icke tillhörande denna Flottans station; och Aktor häröfwer hörd, hade för sin del härwid icke något annat att anmärka, än att Kapt.-Löjtn. Thersmeden, i fall afresa härifrån orten skedde, borde om hans widare hörande i någon omständighet före undersökningens afslutande, möjeligen skulle ifrågakomma, likwäl wara beredd att efter skedd kallelse wid Krigsrätten åter sig inställa; öfwerlemnandes, Aktor hwad i denna del förekommit till afgörande af Krigsrätten, som afsade detta
Utslag:
Enär samtlige wittnen nu meddelat all dem affordrade upplysningar rörande Örlogs-Korvetten Carlskronas förolyckande, anser krigsrätten hinder icke möta, för Sek.-Löjtnant Dahlström att härifrån orten sig begifwa; och beträffande Kapt.-Löjtnanten Thersmeden, så finner Krigsrätten jemwäl, att wid den utredning af Kongl. Maj:ts och Kronans förluster, som för Krigsrätten nu endast återstår, benälte Kapt.-Löjtnants inställelse, så widt nu kan utrönas, icke eller widare erfordras; dock bör Kapt.-Löjtnanten i händelse dess ytterligare hörande i någon omständighet skulle blifwa nödigt, framdeles efter behörig kallelse wid Domstolen å utsättande dag ånyo sig infinna.
För widare handläggande och afslutande af Undersökningsmålet kommer Krigs-Rätten att å framdeles utsättande dag sammanträda, sedan de af Rätten infordrade uppgifter, rörande det förolyckade fartyget, hunnit af wederbörande ingifwas.
