Undersökningsmålet rörande Örlogs-Korvetten Carlskronas förolyckande wid Matanzas, den 30 April 1846.
(Forts. från N:r 68).
I anledning af detta tillägg, som för Nyman upplästes, och af honom till riktigheten erkändes, anmärkte Herr Kapten-Löjtnanten Tersmeden, att han långt ifrån att påstå, att Nymans uppgift om ett sådant samtal som här ofwan finnes antydt, ej är med sanningen öfwerensstämmande, han likwäl skulle, i händelse Nyman icke blifwit i egenskap af witnne hörd i målet, desto heldre betwifla rigtigheten af samma uppgift, som disciplien om bord förbjuder underhafwande att påminnaförmän i allmänhet om deras skyldigheter; dessutom förekommer, enligt hwad Herr kapten-Löjtnanten widare androg, den omständigheten att warningen wore gjord under pågående linne-twätt, och när den till fulländning af twätten nödiga tiden och den för uppnajning af de twättade kläderne erforderlige, samt widare den tid som förflöt efter uppnajningen, tages i betragtande, således minst tre qwarts timme före refningen, häraf skulle följa, att Underskepparen Nyman hade sett faran tidigare än enligt de öfriges wittnesmål densamma, eller det tillmörknade i Norwesten, werkeligen fanns; ty alla som derom wittnat lägga denna tillmörkning närmare olyckshändelsen, som inträffade circa 10 minuter efter refningen.
10 minuter efter refningen. Oagtadt hwad Herr Kapten-Löjtnant Tersmeden sålunda anmärkt, widblef Nyman likwäl utan någon förändring, ofwanstående tillägg, i wittnesmålet.
Underskepparen Nyman tillspordes nu af Actor:
1:o Om han känner huruwida Sekund-Löjtnanten Rålamb till Sekonden ombord rapporterat hwad Nyman i afseende på wäderleken med Sekund-Löjtnanten samtalat och hwarest Sekonden då befann sig, hwartill Nyman swarade: att han har hwarken det ena eller det andra, af hwad denna fråga innefattar, sig bekant, men intygade: att Sekonden icke war på däck då det ifrågawarande samtalet ägde rum.
2:o Om Sekonden derefter uppkom på däck och gaf ordres om intagande af ett ref i Märsseglen, och om han sedermera återgick ned i sin hytt, som beswarades af Nyman sålunda: att han icke kan upplysa annat härom, än att då wid 4 glas nattrefwet skulle efter wanligheten intagas, samt alle man af sista wakthafwande Officeren Sekund-Löjtnanten Rålamb, wore uppkallade å däck, både Chefen och Sekonden befunno sig å halfdäck och de ställen som förut af wittnet äro uppgifne.
3:o Om Nyman yttrade något widare till Sekond-Löjtnanten Rålamb om wäderleken, eller afgaf rapport om hwad dem emellan samtalats till Chefen eller Sekonden, hwarest wittnet swarade nej.
4:o Om några andra seglare kort före olyckshändelsen af Nyman obserwerades, och i sådant fall om de bergade segel i anledning af hwilken fråga Nyman upplyste, att han hwearken före eller straxt efter olyckshändelsen såg några andra seglare.
Herr Kapten-Löjtnant Tersmeden begärde att Lindqwist, Pettersson, Möllberg och Appel måtte ytterligare förekallas, för att än widare, rörande wisse omständigheter i målet höras, och fingo de hwar efter annan ånyo förekomma, samt på gifwn anledning, tillade dess wittnesmål:
Lindqwist: att den kanon, som han omtalat såsom rubbad från sitt ställe, efter krängningen, hade sliti sig ifrån Lawetten, men wittnet wet ej hwart den widare tog wägen; att wittnet icke hörde något samtal emellan Sekond-Löjtnanten Rålamb och Underskepparen Nyman angående den sednares anmaning till folket som war med i twätten och klädernes upphängande sysslosatt, att skynda sig att sluta denna förrättning, i anseende till det af Nyman befarade swåra wädret, och att han icke tidigare än han förut uppgifwit, bemärkt luften mulna och mörkna i N.W.
Pettersson: att han wid Fartygets krängning gick upp genom Vikluckan å däck åt lofwart, hwarest han wid sjunkningen fattade uti fockwantet.
Möllberg: såsom stående i lä wid Mesangigtåg, då olyckan timade, såg icke att den af Appel omwittnade kanonen wid eller efter krängningen kom i gång, ehuru han stod just i den wäg kanonen skulle hafwa gått, samt
Appel: att han widblifwer sin uppgift om samma kanon, äfwensom att han efter Under-Styrman Nilsson war den som sist stod wid rodret samt då Korwettens akterstäf började sjunka, släppte rodret och såsom han förut berättat, kröp ut genom kanonporten.
Hwad desse sålunda ytterligare upplyst och intygat, upplästes härefter och witsordades såsom i Protokollet rätteligen uppfattadt; hwarefter såwäl de, med undantag af Möllberg, som och de närwarande Officerarne på tillfrågan förklarade, att åskan icke af dem hörts wid ifrågawarande tillfälle, men att sådant war fallet efter olyckshändelsen eller påföljande dagen.
Slutligen anhöll äfwen herr Sekund-Löjtnanten Dahlström att i Protokollet måtte intagas följande tillägg i dess redan afgifne wittnesberättelse, med egna ord, neml.:
Aktors fråga N-r 20 i Protokollet, för den 23 Juli intagen, om hwar och en war på sin plats? Har jag beswarat med ja; likwäl måste jag nu tillägga; så widt jag sådant wet, helst det naturligtwis wid den starka krängningen blef omöjligt för hwar och en att bibehålla sin plats ombord. Med mig sjelf war händelsen, att jag sedan styrbords 1:a del war nedsänd och Bramsegelskoten uppstuckne, nedgick, för att utbyta min linnetröja mot en rock, ehuru jag blott hann ned i halfwa gunnrumstrappan, då jag wid kallelsen: upp alle man, genast uppsprang och stadnade akterut midskepps på däck, hållande mig i räcket kring gunnrumsnedgången, der jag då hade fri utsigt öfwer halfdäck och lofwarts gångbord, smat der qwarstod tills jag af wattnet spolades öfwerbord, under hwilken tid jag icke såg någon kanon i rörelse.
Sitt swar på aktors femte fråga, när byen började synas, fordrar äfwen en närmare utweckling. Som jag först kom på däck, då alle man dit uppkallades, kan jag följakteligen icke alls bestämma, hwarken när himlen började tillmulna eller när den började blifwa mörkare i N.W., men jag håller alldeles för sannolikt och är äfwen fullt öfwertygad om, att detta tillmulnande och i synnerhet det mörkare i N.W. omöjligen kunnat wisat sig så tidigt som en timma eller ens en half timma före intagandet af nattrefwet, och skulle således, för min del tro, att några warningar till wakthafwande officeren icke warit möjliga, då t.o.m. efter nattrefwets intagande, byns utseende icke war så hotande, att Chefen drog i betänkande att nedsända en fjerdedel af manskapet å trossbotten.
Till swaret å sextonde frågan om byens utseende gaf anledning till intagande af de stora seglen först, bör jag äfwen slutligen lägga: att enligt min öfwertygelse anledning dertill icke förefanns, ty ingen anade byens hårdhet föränn sådant blef omöjligt, och efter min tanka hade intagandet af ett eller äfwen alla underseglen (om sådant warit möjligt) blifwit af föga båtnad, såwida det icke lyckats att få fartyget för de wind, till hwilken manöver det fordrats 10 gånger så lång tid, som den, hwilken förflöt ifrån början af bramseglens gigande, och tills byen föll ombord, en tid icke lång nog att giga förbramseglen. Sedan förestående tillägg, dem Hr Sekond-Löjtnant Dahlstöm jemwäl på den gången eden antog, blifwit för honom uppläste och erkände, inlemnades dels från Sjömilitiekontoret korvettens Mönsterrulla upptagande besättningen 131 personer, till namn och yrken med den anmärkning, att Sekundlöjtnant Afzelius afgått ifrån Korvetten i S_t Barthelemy, dels ocj en skrifwelse ifrån Chefsembetet wid Kongl. Marinregementet, hwaruti till Krigs-rätten öfwerlämnas 10 st. förteckningar å de Bewärings- och Munderingspersedlar, som det till tjenstgöring å Korvetten kommenderade manska af samma regemente, enl. qwitterade Beklädnadspoletter innehade, med tillkännagifwande, att till korvetten äfwen utlemnats ett messingstrumma, samt att kronowärdet å dessa persedlar blifwit till Chefsembetet ifrån Flottans Sjömilitiekontor infordrat; hwilka handlingar, som upplästes, skulle åtfölja undersökningen efter vdess afslutande.
På hemställan af aktor, förordnade Krigsrätten, att målet skulle Fredagen den 7 dennes kl. 10 f.m. winna ytterligare handläggning, hwarwid parter och wittnen antyddes att ånyo sig inställa, Make och Möllberg försedde med behörigt frägdebetyg.
(Forts.)
