Undersökningsmålet rörande Örlogs-Korvetten Carlskronas förolyckande wid Matanzas, den 30 April 1846.
(Forts. från N:r 67).
I närwaro af Actor, Hr Häradshöfdingen Wittbom samt Hr Kapten-Löjtnanten och Ridd. Tersmeden, företogs den 31 Juli till ytterligare handläggning undersökningsmålet, som den 23 Juli förehades, angående Korwetten Carlskronas förolyckande, hwarwid äfwenledes sig inställde så wäl de å fööra rättegången afhörde wittnen, som ock Båtsmännen Måns Make och Carl Gustaf Möllberg. Sedan protokollet för den 23 Juli blifwit uppläst och så wäl parterne som wittnen godkändt detsamma, anhöllo likwäl följande personer att få anmärkt:
Jungmannen Lundberg: att ehuru hans wittnesmål upptager att kommando-orden: "räck storseglets gigtåg och gårdingar" först upprepades af Sekonden före de om Bramseglens gigande war förhållandet likwäl twärtom, så att detta sednare kommando föregick det förra.
Öfwerstyrmannen Sandwall: att fastän han wid uppgåendet å däck hade för afsigt att begifwa sig till rodret, blef icke tid för honom hinna dit.
Öfwerkonstapel Hansson: att på frågan wid förra rättegångstillfället, hwilka segel som enligt hans omdöme först hade bort bergas, war wittnets mening att sådant borde ske med Mesanen.
Efter uppläsandet och erkännandet af desse förändringar och tillägg, förekallades Båtsmännen Make och Möllberg, hwilka enär de icke woro försedde med frägdebetyg ifrån kompaniet, menb af Hr Kapten-Löjtnant Tersmeden för dess del lemnades ojäfwigek, fingo enligt Actors yrkande, under öppen jäforätt swärja wittneseden, om hwars wigt de erinrades, samt efter det den i förra rättegångsdagens protokoll intagne sjöförklaringen för dem blifwit uppläst, hwar för sig, hördes och berättade, samt på frågor upplyste följande:
Make, witsordande sjöförklaringen, tillade att han war 2:a delens Backskorporal i styrbordswakt den 30 nästl. April, då himlen hela dagen war klar och wäderleken wacker till närmare aftonen, då det mulnade i lofwart och regnade något, men ej likande sig till bywäder; att twättning ock klädernas upphängning redan för sig gått, då alle man uppkallades på däck kl. 6, för att intaga nattrefwet; att wittnet icke kan upplysa med wisshet hwem som dertill kommenderade, men tror att det war Chefen, hwilken stod på kommandopallen jemte Sekonden, som hade intagit plats på en kanontalja; att styrbords första del därefter fick nedgå å trossbotten till der påbörjade arbete med luckornas omwändning, men att ungefärligen ¼ timma derefter, som wittnet kunde tycka alle man åter på däck uppkallades, då fartyget af den ankomne häftiga byn började kränga och kantrade; att wittnet då stack upp Bramskot om styrbord samt dermed hunnit ungefärligen en famn; att kommando först gafs om Bramseglens gigande och straxt derpå att Storseglets gigtåg och gårdingar skulle räckas; att kanonerne om bord woro fastgjorde och surrade på sätt Hr Kapten-Löjtnant Tersmeden upplyst; att 2:a kanonen för i lofwart war i gång efter krängningen, men wittnet såg ej att flera än denna war rubbad; att han ej obserwerade om Chef och Sekond woro uppe på däck då det började mulna; att inga seglare syntes wid eller straxt efter olyckshändelsen samt att han icke har sig bekant, att flere än de nu wid domstolen tillstädeswarande af korwettens besättning blifwit bergade.
På frågor af Actor, swarade wittnet, dels att han icke bestämdt kan upplysa, huruwida då wid byns ankomst alle man å däck uppkallades, all de som å trossbotten befunno sig, hunno att uppkomma innanolyckan timade, dels ock att det icke war mulet om eftermiddagen, men började att mörkna synnerligast i nordwest emot aftonen, sedan twätten om bord samt klädernas upphängning blifwit werkställde, före det nattrefwet intogs; hwarjemte wittnet på derom framställd fråga af Hr Kapt.-Löjtn. Tersmeden, närmare än, såsom här ofwan finnes anteckandt, utredde,m att 2:a kanonen rörde sig egentligen, och icke gick öfwer i lä längre än till luckekarmen, hwilket wittnet desto säkrare har sig kunnigt, som han wid olyckstillfället stod styrbord om luckan;
och
Möllberg: erkände likaledes sjöförklaringen till dess rigtighet, samt berättade såsom warande Skants-gast om bord och stående wid Mesans gigtåg, att det mulnade och åskan hördes om aftonen den 30 April, sedan det hela dagen förut warit wackert wäder, hwarefter och sedan nattrefwet kl. 6 blifwit intagit, då både Chef och Sekond woro på däck, alle man åter uppkallades samt Sekonden, som stod bredwid Chefen på halfdäck, kommenderade "giga Bramseglen"; men wittnet wet ej om detta medhanns, dock såg han att Mesanskot war losskastadt.
Till wittnet framställde af Actor samma frågor som make beswarat, och å hwilka wittnet meddelte enahnada swar hwarförutan på ytterligare frågor, wittnet upplyste; att han ej hörde eller gaf akt på det kommando, som gafs om store gigtåg och gårdingar; att kanonerne om-bord woro fastgjorde och surrade; att ingen kanon sågs awittnet rubbad ifrån sitt ställe; att wittnet stod akterut i lä, blef wäl warse, att i samma ögonblick som Corwetten kantrade och sjönk, Under-Styrman Nilsson släppte Rodret och kom i sjön, men såg ej wid detta tillfälle Appel, samt att wittnet sjelf försökte losskapa Bagbordsbåt, men skulle dertill begagna sin knif, hwars ägg war slö, hwarföre han med försöket icke kunde något uträtta.
Wittnes-berättelserne jemte swaren å de framställde frågorne upplästes samt af Make och Möllberg erkändes wara riktigt uppfattade.
I denna ordning anhöll Under-Skepparen Nyman att få tillägga sitt wittnesmål följande, som han nu fört sig till minnes, neml.: att medan twätten å däck förehades, han som under denna förrättning hade wakt på däck, uppmanade folket skynda att sluta twätten, emedan det snart blef annat att göra, då wakthafwande Officeren Second-Löjtnanten Rålamb befallte Nyman gå till sig, som då stod på kommandopallen, och bad Nyman icke förmycket, såsom orden föllo sjasa på eller strängera folket, hwarpå denna yttrade: Titta blott i lofwart så får Herr Löjtnanten se huru där ser ut, i anledning hwaraf Löjtnanten utlät sig: "det betyder ingenting", eller "det har ingen fara".
(Forts.)
