Undersökningsmålet rörande Örlogs-Korvetten Carlskronas förolyckande wid Matanzas, den 30 April 1846.
(Forts. från N:r 66).
Jungman Steinback: hade ingen anmärkning att framställa emot Sjöförklaringen samt upplyste widare på frågor, att han efter nattrefwets intagande, war ibland dem som tillhörde Styrbords 1:a del och således hade nedgått å trossbotten, hwarifrån, då det åter blåstes alle man på däck, wittnet uppgick, och hann till Storluckan, då fartyget började kränga, och Seconden befallte Bramseglen skulle bärgas; att wittnet, jemte flere andre hade förrättat twättning på dagen, hwilken slutades wid 2 glas eller straxt derefter; att 5:e kanonen om bagbord wid hans uppkomst på däck war i gång, men han såg ej hwilken direction den tog, och slutligen att Sekund-Löjtnant Lidman jemte Jungm. Johansson och Söderlund träffades af wittnet den påföljande natten.
Matrosen Frick: wittnesordade äfwen Sjöförklaringen, med tillägg, i anledning af till wittnet ställde frågor, att han den 30 April war Backs-Corporal ombord, samt uppgick på däck då kl. 6 om aftonen alle man uppkallades och refwet å Märsseglen intogs, hwarefter han åter nedgick å trossbotten, då en kort stund derefter, fartyget började kränga och alle man åter uppkallades; att ehuru Corwettens kanoner woro rigtigt fastgjorda, woro likwäl wid hans återkomst å däck, 2:a och 3:e kanonerne ifrån fören igång, af hwilka den andra tog lawetten och en man med sig i lä och den tredje lemnade sin lawett och stjelpte akteröfwer samt slog mynningen i däck, och gick derefter ned i lä; att Sekonden då stod om styrbord, men Chefen obserwerades då icke; att wittnet icke hörde kommando akter ifrån; att sedan twätten war förbi, det syntes mulna i luften, hwars rätta utseende derefter wittnet likwäl icke hade tillfälle att bemärka; att efter kl. 4 ingen seglare war synlig och icke eller någon sedan olyckshändelsen hade inträffat, förr än den påföljande morgonen, då den i Rapporten omnämnde Briggen obserwerades, äfwen som att det efter krängningen försöktes att få loss fockestkot, som icke wille löpa, helst ändarne genom krängningen omkastades och förorsakade skägg i skifgattet.
Wid wittnets uppgift rörande de 2:e kanonerne som woro igång anmärkte Herr Kapten-Löjtnanten Tersmeden, hwad 2:a kanonen angick, att om densamma hade nedgått i lä, skulle den owillkorligen hafwa passerat öfwer förluckan och kabyssetrallet samt borde då hafwa nedfallit å trossbotten, och beträffande den sednare bestrides möjligheten af dess skiljande från Lawetten, med tillägg att om detta hade skett, kanonen ändock för främsta Caljens och Bargnasens läge omöjligen kunde slippa ned i lä.
Matrosen Nyman: att han äfwenledes besannar sjöförklaringen och tillade att han war Stormärsgast och för tillfället uppskickad i wädret för att beslå Bramseglen; och efter det twätten på eftermiddagen för sig gått och Nattrefwet wid 4 glas blifwit intagit; det mulnade och blef skumt i lofwart, samt då derefter alle man åter uppkallades det enda kommando witnet hörde war Giga Bramseglen; men huruwida de hunno förgigas kunde wittnet icke bestämma; och ett par minuter derefter fartyget sjönk, då wittnet dessförinnan hade hört rop att Märsefall borde löpa, och fick tag i lofwarts want samt begaf sig ut i sjön simmande; och intygar wittnet derjemte att det icke war hårdt wäder, då det refwades, men att efter denna förrättning wisade sig blifwa sådant.
Jungmannen Lundberg: Erkände äfwen sjöförklaringen till rigtigheten, samt, derom tillspord, förklarade widare, att det kommando som Sekonden, stående bredvid Chefen, å halfdäck, wid byns annalkande genom roparen framsade, lydde sålunda: "räck Storseglets gigtåg och gårdingar, samt gör klart att giga Mesan" och derefter "giga Bramseglen", men om Märsefallens losstagande hörde wittnet icke något kommando; att wittnet skulle lossa skotet, men fick ingenting af gigtåget, emedan han war ensam wid detta företag och korvetten då krängde, så att lä reling redan låg under wattnet; att efter refningen det wisade sig blifwa byväder; att ingen kanon af wittnet bemärktes hafwa gått ifrån sitt ställe, samt att ehuru Sekund-Löjtnant Lidman, jemte de bägge Jungmännen, sedermera träffades i sjön, tror wittnet lukwäl icke, att någon af dem äro bergade.
Matrosen Hultberg: erkände sjöförklaringen, och berättade att han, som då war nere på trossbotten, sedan fartygets krängning inträffat, gick upp på däck då kommando redan af wittnet hade hörts om Bramseglens gigande; men om det medhanns, kunde wittnet icke upplysa; att 5:e kanonen akter då war i gång och kom emot honom samt skadade honom helt obetydligt på ena armen, hwaraf han dock icke har något mehn; dock har wittnet sig icke bekant om samma kanon då gick ner på trossbotten, eller hwilken wäg den tog; att förrän ofwanstående kommando gafs, och af Hultberg omwittnade rörande store gigtåg och gårdingar samt Mesan, jemwäl upprepades, men wet ej om Märseskoten hunno att losskastas; att wädret icke war så hårdt wid refningen, men att det war mulet ehuru solen hade blandat sig i molnen; att wid refningen såh wittnet både Chefen och Sekonden, stående bredwid hwarandra, men då witnnet derefter för andra gången uppkom på däck, kunde han under den allmänna förwirringen endast upptäcka den sednare.
Jungman Appel:> som icke hade något att anmärka wid sjöförklaringen, anförde widare, på derom gifwen anledning, att han stod wid rodret då olyckan inträffade; att omkring 6 e.m., började det att mulna och stänka regn samt tjocknade allt mer i luften, men bywäder war det då icke; att då byen kom och fartget krängde, rodret hann uppläggas ¾ till lofwart; att Chefen och Sekonden då stodo jemte hwarandra på halfdäck, af hwilka han tyckte att Chefen gaf befallning om Storseglets och Mesans, samt Sekonden om Bramseglens bergande; men på derom gjord anmärkning af den sednare, rättade uppgiften sålunda, att han icke kunde bestämdt säga, huruwida förra kommandot gafs af Chefen; att han ifrån rodret hade utgått genom 9:e kanonporten, hwars kanon hade gått ned i lä; att kanonerne woro surrade på uppgifwet sätt, och att han icke har sett någon widare rubbad, samt slutligen, att han ej har sig bekant, om flera än de 17 äro bergade.
Med anledning af wittnets utsago rörande 9:e kanonen, gjorde Herr Kapten-Löjtnanten Tersmeden den anmärkning, att samma kanon, såsom stående midtför Nachterhuset borde äfwen wid nedgåendet i lä hafwa kommit emot Drillen, hwarest wittnet stod, hwarpå wittnet förklarade: att kanonen swängde föröfwer, hwilket åter den förutnämnde påstod wara nära nog en omöjlighet, emedan kanonen då borde hafwa widrört honom, hwilket icke skedde, och icke borde kunna ske, utan att han såsom bredwid-stående hade bemärkt detsamma, som dock icle war fallet, och hwarom Öfwerstyrman Sandwall, som gick till rodret wid uppkomsten på däck icke haft något att berätta.
För samtlige nu afhörde wittnen blefwo ofwanstående berättelser och afgifne swar på till dem ställde frågor uppläste och till riktigheten erkände; hwarefter med anteckning af serskildte Herr kapten-Löjtnanten Tersmeden, af Krigs-Rätten gjorde frågor, denne widare upplyste: att Korvetten wid afgången ifrån Carlskrona låg 15 fot 1 tum djup akter, samt från Havanna 14 fot 10 tum med wanlig beräknad styrlastighet, att densamma ifrån sistnämnde ort war försedd med 2 månaders proviant och utredning, med fullt wattenförråd; att den deremot wid afgången från Carlskrona i Augusti månad nästlidet år innehade utredning, proviant och wattenförråd för 6 månader, samt bröd för 4 månader; att korvetten gjorde 7 á 8 knops fart, samt att refning af segel om dagarne icke skedde, då wädret ej war stormigt, men att en sådan deremot alltid ägde rum för nätterne.
Efter antecknande häraf, anhöll Actor, att Krigs-Rätten måtte dels låta inkalla nu frånwarande Båtsmännen Make och Möllberg, till någon annan Rättegångsdag, dels ock infordra Mönster-Rullan ifrån Sjö-Militie-kontoret å Besättningen å Corvetten Carlskrona, med bifall hwartill Krigs-Rätten utsatte ny dag den 31 Juli kl. 10 f.m. för målets widare handläggning.
(Forts.)
