Undersökningsmålet rörande Örlogs-Korwetten Carlskronas förolyckande wid Matanzas den 30 April 1846.
(Forts. från N:r 65)
Underskepparen Nyman: Med erkännande af Sjöförklaringen, berättade widare, på derom gifwen anledning, att wid afgången från Hawana den 30 April i wackert wäder först Chefen och derefter Sekonden, samt de Officerare, som förut äro uppgifne, förde befäl; att luften om aftonen blef öfwerhöljd med moln, så att det blef hwad man kallar halfmulet och mörkare i N.W., men hwaraf någon annan slutsats icke kunde dragas, än att molnen skulle utweckla sig till regn; att han icke känner huruwida sista Officeren som hade wakten förr än alle mans wakt widtog, då twätt som under dagen werkställts och war slutad samt nattrefwet efter Chefens befallning kl. 6 intogs, hade wid waktens emottagande, täckt efetrsom alla seglen woro ställda och i behörig ordning, men icke eller ägde någon anledning att förmoda ett annat förhållande; att sådant commando af Sekonden gafs i afseende å manöfren till alla delar, som Herr Capiten Tersmedens Rapport upptager, hwarunder Chefen stod bredwid honom på Commandopallen; att5:te Kanonen akter wid krängningen kom i gång, ehuru på sätt de öfrige wittnen upplyst, kanonerne woro fastgjorde; att märseseglen icke löpte; att han, rörande skäggningen i skifgattet af fockeskotet icke kan meddela upplysning, af orsak, att han stod i lofwart midtför fallrepstrappan och war då sysselsatt med losskastande af stormärseskot: att alle man efter det nattrefwet intogs, och Styrbords 1:a del nedgått å trossbotten, åter uppkallades wid byns ankomst, men huruwida de alla uppkommit till sina poster, då krängningen inträffade, är wittnet obekant; att ett par minuter efter kantringen fartyget syntes resa sig något, men straxt derefter sjönk först med akter- och derefter med Förskeppet utan att skråf eller tackling widare syntes; att Bramseglen wäl hade blifwit uppgigade, men att gigtågen icke woro fullkomligt förhalta; att några seglare kort före eller wid olyckshändelsen icke af wittnet obserwerades; att Öfwerskepparen Hörholdt med en kinf wäl försökte att kapa loss Barquassen, men att detta försök icke medförde åsyftad werkan, samt ändligen att efter wittnets öfwertygelse, flere än de sjutton icke äro bergade. På fråga af Krigs-Rätten, om wittnet tillförne beseglat de Westindinska farwattnen, swarade han Nej, men yttrade deremot, att han farit på Medelhafwet, samt på Actors förfrågan huruwida han sjelf eller någon annan med hans wetskap hade warskott Befälet för en annalkande fara, swarades Nej.
Af Herr Capiten-Löjtnant Tersmeden anmärktes härefter, att misstag af wittnet måtte wara begånget wid uppgiften om 5:e kanonen, emedan wittnet stod wid Märseskot och således närmast den 6:e som stadnade emot pumparne; men wittnet kunde icke reda detta förhållande.
Underofficerskorporalen Pettersson: att han såsom tjenstefel för tillfället arresterad under däck, icke kan om händelsen lemna annan upplysning, än att kocken war nere, och att denne mötte honom i förluckan, då han wid kantringen uppgick å däck.
Matrosen Lindqwist: erkände likaledes den af honom underskrifna Sjöförklaringen och intygade derjemte: att han hade wakt hela dagen såsom Skans-Corporal och hörde att Sekonden stående jemte Chefen på en kanontalja, gaf befallning om Bramseglens bergande, men icke det kommando som dessförinnan hade ägt rum; att begge desse Herrar Officerare, sedan dagens twätt war slutad och nattrefwet intagit, woro på däck och förblefwo derstädes tills olyckan inträffat, hwarunder samtal dem emellan wexlades, hwars innehåll wittnet likwäl icke kunde fatta; att sedan fartyget börjat kantra, en kanon midskepps kom igång och mötte wittnet; att kl. ½ 6 luften syntes halfmulen och mäst mulen i N.W., men att wittnet icke ansåg wädret så swårt; att inga seglare då syntes till lofwart eller akter om Corwetten; att Sekund-Löjtnanten Rålamb och wittnet woro, efter det byn träffat Corvetten, wid Bagbords Båt och sökte losskapa densamma, men i detta ögonblick sjönk först akterstäfwen och sedan förstäfwen, hwarefter fartyget helt och hållet förswann, då de begge kastade sig ut i sjön, samt att wittnet om natten derefter 2:ne gånger träffade Secund-Löjtnanten Lidman samt Jungmännen Johansson och Söderlund, sittande på Barquassens åror och annat flytegods, som de sade sig hafwa med sine halsdukar najat tillsammans.
Jungman Ingelström: erkände likaledes Sjöförklaringen och afgaf, såsom Förmärsgast wid tillfället, lika berättelse med Lindqwist i allt öfrigt, utom hwad som deruti förekommer dels rörande hasn och Sekund-Löjtnanten Rålambs försök att losskapa Skeppsbåten och Lindqwists sammanträffande med Sekund-Löjtnanten Lidman och de förut namngifne Jungmännen, dels och beträffande den af Lindqwist omtalta kanonen, som war igång efter fartygets krängning, häldst wittnet icke har om desse omständigheter någon kännedom.
(Forts.)
